Gasen i botten och flaggan i topp

Otto Ruben Svenssons Brev gavs ut 1984. Robban Aschberg kom med en idé som han hade plankat från den engelske författarpseudonymen Henry Root. Robban Aschberg var rätte mannen att sätta en svensk version på pränt.

Två år dessförinnan började vi i lönndom arbetet på Köpmangatan i Gamla stan i Stockholm. Författarens uppfinningsrikedom och kapacitet var på topp; så att vara bollplank krävde sin man.

Robban som vid tiden jobbade på Expressen hade viss vånda att skriva brevet till sin chef Bo Strömstedt - "det här gör att jag kan hamna på korret", var hans bistra kommentar. Han kände väl till Bo Strömstedt lynninghet men brevet var skarpt formulerat och svaret kom.

Utgivningen väckte stor uppmärksamhet. En landshövding som fått en tusenalapp för att fixa fri parkering hängdes ut på löp och ettan. Svenska Dagbladet som köpt rätten till breven fick avbryta publiceringen efter några dar - de trogna prenumeranterna på Östermalm i Stockholm "rasade", om man använder kvällstidningsjargong.

En äldre och högt ansedd förläggarkollega tvådde sina händer före tryckningen och la bunten med kopior på skrivbordet med kommentaren: "grabbar, håll mig utanför det här". Kommentaren var inte så konstig eftersom många av hans kompisar fanns med i brevsamlingen. Han satt också i Skansens syrelse och djurparkens dirketör som fått ett klagobrev över de självbefläckande champanserna gick efter utgivningen till handling och förpassade chimpanserna från apberget. Men efter en kungamiddags och Hans Majestäts berömmande ord över brevvolymen var kollegan beredd att backa boken till 100 procent.

Samtliga som brevväxlat med Otto Ruben Svensson fick efter utgivningen boken och en tröja med texten "Jag har blivit lurad av Otto Ruben Svensson". Endast en person returnerade gåvan. Det var I Json Ågren på SÄPO som tidigare returnerat en 100-lapp som henns chef Sven-Åke Hjälmroth fått. Hemliga Ågren som förmodlingen hamnat på SÄPO tack vare sin humorbefriade läggning klagade dessutom på T-tröjans storlek med att profilera sin kvinnlighet - den politiskt korrekta feminismen var i sin linda.

Boken sålde 13 000 exemplar i två tryckningar - uppföljaren Kunglig hovleverantör" i 5 000. Så här efteråt kan konstateras att boken var före sin tid och bokbranschen var räddhågad och bromsade försäljningen.

Men ett efterspel kom dock. En dag ringde statsminister Ingvar Carlssons närmaste, dåvarande pressekreteraren Marita Ulvskog, dagens kulturminister - och var på dåligt humör. Hon klagade över en annons för boken som citerat Ingvar Carlssons lovord. Jag spelade med och vägrade dementi men hon stod på sig, om detta inte rättades till lovade hon att göra livet surt för oss. Nu förhöll det sig så att redaktionschefen på Karlskoga Tidning Ingvar Carlsson anmält boken i berömmande ordalag.

Blir tid över någon gång ska jag lägga ut hela boken på nätet.

Kalle Hägglund

Otto Ruben Svenssons brevväxling med John Pohlman