Det går en vit stork mitt i det öländska världsarvet. Den spatserar omkring i den restaurerade mossen i Triberga på jakt efter grodor och annat ätbart. Jag ser den en augustikväll när ett milt, solgult dis ligger över Stora alvaret.

I maj såg jag den civilisationsskyende svarta storken cirkla över Mittlandsskogens lövhav. Men kanske var det ändå svarttärnorna i Frösslundamossen som var årets finaste naturupplevelse. Är inte svarttärnan Sveriges vackraste fågel förresten?

Södra Öland, som nu upptagits i Unescos världsarvslista, är ett land med mycket stora natur- och kulturvärden. radbyarna, den odlade jorden och betesmarkerna, däribland Stora alvaret, utgör tillsammans världsarbet ”Södra Ölands odlingslandskap”.

Det är Stora alvaret som ger grundtonen åt det nya världsarvet. Historien om hur detta landskap knådades fram är sträv. Det gjordes under brist på det mesta: brist på föda och bete, på ved och virke. Under ett fattigt öländskt 1800-tal präglades det landskap som nu är en hela världens angelägenhet.

Den vita storken brukade övernatta – på ett ben – på ett tak i byn. den valde det med omsorg, nämligen hos Ölands kanske fränsta ekologiska odlare, Gunilla och Christer Strandå i triberga. sedan flög storken till Afrika,

Anders Johansson

ISBN 91-7123-119-6. Format: 215 sidor inbunden, 220 x 230 mm

Pris 100 kr