Sanningen är om möjligt ännu mera originell an jag befarade i efterskriften till den första upplagan av denna debattbok. Mitt påstående att det politiskt korrekta sällan är förenligt med skrivandets verkliga mening, som är att synliggöra, har till fullo blivit besannat.

Invandrarpolitiken i ”Månas” Sverige bestods inte en enda recension i den samlade svenska pressen. Den blev en icke-bok. Ett undantag förekom, Bibliotekstjänst. Men trots en mycket välvillig recension, som prisade bokens nyanserade omdömen, inköptes den bara i 20 exemplar till samtliga svenska bibliotek, Bland det 50-tal titlar jag publicerat har ingen behandlats så styvmoderligt. Ändå saknas det debattböcker i. detta ämne, som för Sveriges framtid och ekonomi framstår som en ödesfråga. Från olika recensenter har jag dock, med beklagan, fått mig tillsänt icke publicerade anmälningar, därför att ”redaktionen inte vågade eller ville publicera”. Men den massiva tystnaden kring boken tycks ha gjort den intressant. Den har sålt mycket bra.

– Det rika Sverige har råd att hjälpa till, sjunger politiker och journalister i kör.
 
– Det saknas resurser, säger samma politiker när de tvingas lägga ner hela sjukhus, skära i skolor och barnomsorg, äldreomsorg !och handikappstöd, samt avstå från att utreda svår brottslighet som misshandel och personrån. Ett av de vanligaste orden i svenska massmedia är nedskärning!
 
Post scriptum
Är Sverige ett land med. åsiktsfrihet? Består journalistkåren och mediaetablissemanget av en skara smakdomare som med hjälp av kameror, mikrofoner och demagogiska artiklar driver.de räddhågade politikerna framför sig? Jag tror det.
 
Lite sladder i en gränd i Gamla stan i Stockholm av några journalister var nog för att ge min förläggare sedan 25 år, som inte ens läst denna debattbok, kalla fötter. Hans brev där han säger upp bekantskapen med mig är det tarvligaste dokument jag fått i min hand. Bakom masken finns bara en självrättfärdig hycklare. Men specerihandlarsnillet och gåsleverproletären från Västergötland, som oförtrutet strävar vidare mellan konkurserna och i hycklande faderlig ton beklagar sin sorg över att jag fläckat hans namn, ska inte bekymra sig. Det är en förmån att äntligen bli refuserad av en förläggare som förkväver yttrandefriheten och är en skam för sin kår.