Förspel – tjugofyra dikter

Varför skriver jag lyrik? På baksidan av denna diktsamling citerar jag den polske poeten Adam Zagajewski. Kanske är det ofint att åka snålskjuts på en redan etablerad poet, men jag tycker det han skriver är precis vad saken gäller. Också för mig. "Hur skall man leva efter så många världsundergångar?" Det är frågan han ställer. Han ger själv också svaret. "Gå långa promenader. Se solen gå ned. Tro på Gud. Läsa dikter. Höra på musik. Hjälpa andra. Sätta käppar i hjulet för tyrannerna. Vara glad åt kärleken och bedrövad över döden. Som alltid". Om det inte lät så pretentiöst - den som skriver lyrik måste alltid vara beredd att gå på lina över Niagara eller åtminstone bråddjupen - skulle jag säga att det är detta hur och som alltid som driver mig att skriva. Handlar inte mina dikter djupast om detta. Jo, jag tror det. Med en hövisk bugning för en annan stor polack.

Folke T. Olofsson, (f. 1943) präst i Rasbo församling, Uppsala. Född i i Jönköping, upp-vuxen i Gislaved och Nässjö. Teol. kand. i Uppsala 1968. Kyrkornas Världsrådsstipendiat vid Union Theological Seminary, New York City 1968-69. Master of Sacred Theology (UTS), 1979 teol. dr. vid Uppsala Universitet med avhandlingen: Christus Redemptor et Consummator - A Study in the Theology of B. F. Westcott. Docent i tros- och livsåskåd-ningsvetenskap vid Uppsala Universitet 1982.

ISBN 91-7123-107-2 Format: 90 sidor, häftad, 130 x 210 mm

Pris 35 kr

"… när årets debutant skall utses är det kyrkoherden i Rasbo, Folke T Olofsson (f.1943) som är självskriven. Den fullständigt imponerande Förspel har en vid ämnesbredd, alltifrån gestaltningar av skritigt fabriksarbete till fantasifull natirlyrik. Från domedagsbasuner till kärleksbudskap. Länge har Olofsson varit kultförklarad i Uppsalatrakten (där Rasbo ligger) för sina poetiska predikningar, nu märks det att det inte bara var skicklig retorik. Allt är väljudande och angeläget. Redan i samlingens inledande rader formulerar han sin poetik 'Ställ dig åt sidan....' En av hans hemligheter är just förmågan att se sig själv ur andras ögon, att skriva sitt jag med små bokstäver. När han ser med egna ögon är det ofta rannsakande: och kraftfullt:

Alltför länge ödelade jag mitt liv
med det loda djupt i dypölar
pressa mening ur det meningslösa,
att på botten under ytan
söka spår och lämningar
av städer som aldrig sjönk
därför att de aldrig byggdes."

Peter Björkman, Horisont ((2003:1)

"Hans dikt är storslagen. Här är de stora känslorna, de vida rymderna, här är en lyftning över vardagens grå som bäst beskrivs med det som man på tyska kallar Heiterkeit, en slags högstämd glädje, som också kan glida över i ett högtidligt allvar."

Christian Braw, Nya dagen den 27 mars 2003