|
Ambassadrådet Klaus Wildes besök på Svartmangatan
i Stockholm
JM!
På din begäran redogör jag för det mycket märkliga
besök jag fick från tyska ambassaden. Utgivningen av din bok
Det nya Stor-Tyskland berörs
också av besöket.
Torsdagen den 22 april kl 14 ringde det på dörren. Jag kunde
inte höra vem det var men jag släppte in honom. Han gick raka
vägen in utan att presentera sig. Det enda han sa var att han ”ville
ställa några frågor”. Jag var kraftigt förkyld,
sängliggande. Jag markerade att besöket var ovalkommet genom
att ursäkta mig över detta, iklädd endast morgonrock, och
hoppades att besökaren förstod att han trängt sig på.
På väg in i köket där jag bad honom sätta sig
presenterade han sig som ambassadrådet Wilde från tyska ambassaden.
Han frågade om vi kunde prata på engelska. Han satte sig fullt
påklädd på stolen mittemot mig. Han avböjde att
ta av den mörkblå överrocken.
Han frågade först om min verksamhet försiggick i flera
städer. Därefter vilken utgivning jag hade. Jag gav Denis Diderot
Jakob Fatalisten som exempel. Han reagerade inte på namnet utan
såg frågande ut. Jag lade till ”franska upplysningstiden”,
fortfarande ingen reaktion. Efter att jag nämnt att ”Goethe
uppskattade Diderot” reagerade han med ett ”ja, ja”.
Efter detta gick han in på min utgivning av Hitlers ”Mein
Kampf”. Han frågade varför jag gett ut den. Mitt svar
var att ”Mein Kampf”är viktig att läsa. Han svarade
med att ”det rådde delade meningar om detta”. Jag sa
att jag för min del ”var ett barn av 1700-talets upplysningstid”.
Han fortsatte med att säga att boken inte kunde publiceras utan tillstånd
från Bayerns delstatsregering. Jag svarade att tyska myndigheter
kan förbjuda boken i Tyskland men att vi har rätt att ge ut
den i Sverige. Han sa igen att det rådde delade meningar om huruvida
boken var förbjuden att ges ut i Tyskland. Jag sa att jag ville ha
svar på det brev som min jurist Erik
Göthe sänt till Tysklands ambassadör angående
tyska statens eventuella upphovsrättsanspråk. Wilde lovade
”mer material från Bayern”.
Sedan tackade han för sig och gick. Besöket varade i högst
20 minuter.
Hälsningar,
Kalle Hägglund
|
|
