Att tysk domstol år 1991 i den nya Ossietzkyrättegången än en gång slog fast att tyskt statsintresse står över internationella avtal, grundlag, lag och förordning visar att den specifikt tyska statsideologien fortfar att utgöra en fara för Europas fred.
 
I Tyskland skrivs det om detta. Det trots den trohetsplikt som gäller för tyska medborgare mot den egna staten och trots att kollegerna där måste hålla fingrarna rätt på tangenterna för att inte drabbas av straff som förtalare av den tyska staten och dess företrädare och kränkare av det tyska rättsväsendet (9O, 90a, 90b StGB). Det finns ju ett andra Tyskland. Ett med civilkurage.
 
I Sverige drev våra förfäder igenom att Tryckfrihetsförordningen blev grundlag. Vi kan därför utan rädsla skriva om såväl den egna statens skurkstreck som om orättsstatliga tyska beteenden.
 
Men numera tycks civilkuraget deras ha slaknat, nu aktar sig kollegerna. Det behöver inte ens mutas eller hotas för att tiga. Svenska journalister har betingats veta vad lämpligheten bjuder.
 
Alltså än en gång om fallet. Och nu en ny vinkel och på ett sätt som borde tvinga redaktionsledningarna att beordra sina anställda att göra sin plikt och informera läsare och lyssnare:
 
– Vem var föredragande i den nya Ossietzkyprocessen i Berlin?
 
– Domaren Egbert Wei.
 
– Vad är denne man känd för förutom denna dom?
 
– Han satt i den domstol som 1968 friade Hans Joachim Rehse.
 
– Vad betyder det?
 
– Hans Joachim Rehse var Volksgerichtshofs-Beisitzer. Han var som sådan närmaste man till Hitlertidens mest ökände blodsdomare; Volksgerichtshofs-Präsident Roland Freisler. Den som ledde utrensningarna efter 20 juli-attentatet mot Hitler. Rehse hade själv bevisligen undertecknat 231 dödsdomar.
 
– Och domaren Egbert Wei var med att frikänna honom?
 
– Ja. Men det var inte tillfälligt. 1989 figurerade domare Egbert Wei åter i de tyska tidningsspalterna. Det hade suttit en minnestavla över offren för Rikskrigsrätten på Kammarrättens byggnad vid Witzlebenstrasse i Charlottenburg. Domare Egbert Wei beordrade en byggnadsarbetare slå sönder minnestavlan och forsla bort bitarna. För det betalade han 5 DM.
 
– Carl von Ossietzky än en gång dömd som förrädare för att han bidrog till att avslöja förbrytersk tysk återupprustning; blodsdomaren Rehse frikänd för 231 bevisade dödsdomar, minnestavlan över den tyska orättsstatens offer sönderslagen; det är det du menar vara nutida tysk rätt?
 
– Ja, och det är under det Tyskland Bildt och Dinkelspiel söker inordna oss. Men jag vill påminna dessa högreståndsherrar om vad våra förfäder i bondeståndet enhälligt krävde i februari 1720; att Sverige skall styras enligt egen lag "så att icke några herrar av tysk el. annor främmande nationer måtte inkomma och bekläda tienstema af högre el. mindre beställningar."
      
– Det låter som patriotism.
 
– Visst! Patriotism och de Mänskliga rättigheterna av år 1793. Folkmakt alltså, och inget Neuropa.