Fagervik 94-12-20

Statsminister
Ingvar Carlsson
Regeringskansliet
103 33 STOCKHOLM

Kopior för kännedom: Utrikesdepartementet, Förbundsrepubliken Tysklands Ambassad

Detta skriver jag inte Dig privat utan till Dig i Din egenskap av landets statsminister. Jag utgår från att Du har tillgång till vad jag skrivit i Aftonbladet om Tyskland och den tyska ambassadens agerande när det gäller ingreppet mot Hägglunds.

(Men då jag inte räknar med att Du hade tid att läsa alla klipp under folkomröstningsdebatten bifogar jag till Dig kopia på det anförande jag höll på olika ställen i Sverige och Norge inför folkomröstningarna. Inte för att ta upp en ny EU-diskussion med Dig. Inte heller för polemik. Utan dels för att jag tror Du möjligtvis nu är mer överens om den tyska frågan än för ett år sedan och dels för att det material jag ger om den tyska politikens bakgrund är av stor vikt. Äldre och erfarna men nu pensionerade ambassadörer på UD är – som Du nog vet – mer överens med mig än med sådana som Dinkelspiel.)

Skälet att jag skriver Dig är naturligtvis historien med de tyska påtryckningarna för att åstadkomma ingreppet mot Hägglunds förlag. Det senaste är att Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör ringde Aftonbladet för att klaga på att jag fick skriva. Han sökte på tyskt ämbetsmannasätt utöva påtryckning på tidningen för att tysta mig. Aftonbladet sade honom att han självklart hade alla möjligheter att i tidningen uttala att Myrdal ljög. Det ville han inte. Ambassadören föredrog att söka använda sig av en baktrappa. Att Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör ringer Aftonbladet om mig är i och för sig uppseendeväckande. Som Du säkert vet finns det bara två staters representanter som uppträtt på detta sätt när mitt skrivande irriterat dem. Tysklands nu och Sovjets tidigare. Inte ens under de hårdaste konflikterna under Indokinakriget när jag allvarligt skadade USA:s intressen i landet gjorde dess representanter det. De har ju till skillnad från Tyskland och det forna Sovjet också en ingrodd yttrandefrihetstradition.

Det allvarliga är dock inte att en tysk ämbetsman inte vet något om svensk meddelarfrihet. När jag i tidningen skriver att många svenska ämbetsmän upprörts över det tyska handlandet är det ju ingenting jag hittat på vid min dator. Det vet Du. Från pressdebatten om Du inte fått direkta rapporter. Ambassadrådets Wildes beteende och det tyska beteendet i flaggbråket på Gotland var allmänt skandalöst. Så också beskrivet.

Det tyska handlandet kan varken Du eller jag göra något åt annat än att Du vid tillfälle vänligt kan tala med den tyska ambassadören om svenskt skick och bruk och jag skriva om det i pressen vid behov.

Jag har ju varit med förr. Inte bara att jag var med så tidigt att jag lärde mig vara försiktig med officiella tyska representanter men jag träffade Adam von Trott zu Solz hemma på Nyängsvägen när han ville ha Gunnars hjälp att ta kontakt med John Scott (för OSS och amerikanarna) och få en kontakt till Sovjetambassaden inför Hitlerattentatet. Den tiden är glömd i det offentliga. Du har som statsminister mycket att göra och läsa. Men jag tror det vore klokt om Du som avkoppling tog Dig tid att läsa akterna från dåtiden. Svenska journalister har visat sällsamt svagt intresse för materialet om Edgar Klaus; för att inte tala om det om Matz och ”Tele” och ”grupp Christer”. Men Du kan beställa fram det. Det är nyttig statsministerläsning i en åter rätt komplicerad tid.

Jag har också bott i både östra och västra Tyskland efter kriget. Det finns en bestående tysk ämbetsmannatradition som var densamma på båda sidor om muren. När jag var DAAD-stipendiat i Berlin talade jag i offentligheten om nödvändigheten att bekämpa yrkesförbud i båda de tyska staterna. Det som då var tysk vänster var nämligen lika blind för orätten i dåvarande DDR som borgerligheten var för orätten i BDR. Då fick jag ett brev från DAAD:s ledning att jag bitit den hand som utfodrade mig. Det var inte meningen att en stipen­diat skulle ha en från stipendiegivaren avvikande åsikt. Den inställningen är och förblir den tyska ämbetsmannavärldens.

Det farliga är om vi – en åter rätt svag och avhängig stat inom D-markens inflytelsesfär – inte förmår hävda vårt folks principer.

Att det är nödvändigt att se till att svenskar själva läser den i och för sig träaktigt eländige Hitler tror jag Du inser. Det går exempelvis inte att förstå hur de tyska domstolarna kan fortsätta att döma Ossietzky som landsförrädare om man inte tar till sig vad Hitler skriver om den tyska statstanken. Att den tyska statens representanter nu agerar för att hejda spridningen i alla de länder vilka befinner sig i en situation där Tyskland har inflytande är också det självklart.

Jag märkte det just när det gällde Ossietzkyfallet. Jag agerade i Sverige och Norge och naturligtvis i Tyskland. Det finns ju många tyska demokrater vilka delar min uppfattning att det i den tyska statens rättsordning existerar ett svart hål: statsräsonens. Men intressant var att i Frankrike (som ju var själva offret för den brottsligt krigsförberedande upprustning Carl von Ossietzky bidrog till att avslöja) krävdes det faktiskt ett verkligt pistonnerande och ett ordentligt agerande från så tunga namn som Vidal-Naquet för att något få ut frågan i offentlighet. Du vet också hur det tyska intresset dämpat den offentliga europeiska debatten om det statliga tyska diplomatiska agerandet för att i traditionellt tyskt intresse skapa två ”Vorfeldstaaten” vid Adriatiska havet och så utlösa Jugoslavienkrisen – och det helt brottsliga sätt på vilket BND* varit inblandad i den vapenexport som möjliggjorde att ur krisen växte blodigt krig. Jag förutsätter att man inom UD har rapporterat ordentligt om vapenaffärerna!

Att åtalet mot Hägglunds, som Du med Ditt mycket stora intresse för grundlagsfrågor vet, står i strid med svensk grundlag och lag och prejudikat från HD är en sak. Att jag förutsätter att Hägglunds driver målet till slut en annan. Men erfarenheterna från förra gången Tyskland hade ett bestämmande inflytande (för att inte tala om pinsamheterna under IB-affär och Palmeutredning) gör att jag inte har särskilt stor tilltro till de svenska ämbetsmännens/kvinnornas lödighet.

Att Du inte skall ingripa i rättssaken borde jag inte behöva skriva; det är en självklarhet. Men det är lika bra att jag skriver det i klartext då Du, liksom jag, vet att många svenska skribenter inte inser var gränserna går. Dock skadar det inte att skriva att Du bör vara mer allmänt observant än vad Per Albin var när ämbetsmännen på hans tid föll undan – ännu är Du ju heller inte i samma tvångssituation som han var.

En institution Du även bör se till att våra myndigheter håller under noga uppsikt är BND och dess residentur i Stockholm. Som Du vet menade jag och andra – med rätta som det visat sig – att samröret med CIA var belastande och att undfallenheten för Sovjet var skadlig. När det gäller just BND utnyttjar de inte bara den andliga teutonisering som alltfort – som redan före Första världskriget – kännetecknar vissa ämbetsmannagrupper. Till det som sällan skrivs är att VDA (”Verein für das Deutschtum im Ausland”) leds av personer med anknytning till ledningen för AA** och BMI*** och har stora reptilfonder till sitt förfogande.

Jag skriver Dig detta då jag förutsätter att Du efter genomläsningen kommer att på olika sätt agera i denna tyska fråga – utan att sätta våra statsintressen på spel – för att värna Sveriges intressen, ty som Du väl förstår har jag – oavsett polemik i offentliga frågor och politiska åsiktsskillnader – aldrig tvivlat på att Du i Ditt handlande gör det Du anser bäst tjänar folket och nationen. Trodde jag det inte skulle jag inte skriva Dig!

Hälsningar
Jan Myrdal

* BND = Bundesnachrichtendienst, Förbundsrepubliken Tysklands hemliga underrättelsetjänst som är en direkt fortsättning på Hitlertysklands. 1942 till 1945 ledde Reinhard Gehlen den militära underrättelsetjänstens avdelning ”Fremde Heere Ost” i Hitlertysklands generalstab. 1945 givk han med sitt nazistiska agennär i Förenta staternas tjänst som ”Organisation gehlen”. År 1955 övertogs organisationen av Förbundstyskland och ombenämndes 1956 till ”Bundesnachrichtendienst”. den har sitt huvudkvarter i Pullach vid München och lyder direkt under förbundskanslern. Den har fler anställda än utrikesdepartementet och dess vittförgrenade agentnät står under ledning av residenter vilka stationerats under diplomatisk täckmantel, så också på Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i Stockolm.

** AA = Auswärtige Amt. AA upprättades år 1870 som Preussens utrikesministerium för att sköta dess Nordtyska förbunds utrikes angelägenheter och blev den 1 januari 1871 det Tyska Rikets utrikesministerium för att i nederlaget 1918 omvandlas till självständigt ministerium under ansvarig riksminister och så förbi fram till år 1945, då AA:s verksamhet tillfälligt vilade till 1951 då AA återuppstor som Förbundsrepubliken Tysklands utrikesdepartement.

*** BMI = Bunderministerium des Innen. Förbundsrepubliken Tysklands inrikesministerium.