Ambassadör Reinhold Schenck
Skarpögatan 8
115 27 Stockholm

Fagervik 93.04.28

Herr ambassadör!

Det är i ett tråkigt ämne jag skriver till Er. Det gäller en av Edra underlydande, ambassadrådet Klaus Wilde. Han har uppträtt på ett sätt som icke är förenligt med hans diplomatiska status. Ett som i Sverige inte vore tillåtet ens om han varit spanande svensk ämbetsman:

I samband med en planerad utgivning av Retif de la Bretonnes Parisskildringar från Franska revolutionen för vilka jag utverkat franskt kulturstöd och söker svenskt kulturstöd ringde jag en av mina förläggare – Karl Hägglund – vilken redan för mig gett ut Denis Diderots Jakob Fatalisten och som gett ut flera av mina samlingar litterära och politiska essayer; däribland senast Det nya Stor-Tyskland. Han berättade en märklig historia om herr Klaus Wilde.

Jag bad honom sända mig sina minnesanteckningar. De kom med posten i dag. Jag bifogar dem. Jag sänder samtidigt kopia till Sveriges utrikesminister.

Det förtjänar påpekas att jag inte sedan Tyska legationens besök på Nyängsvägen 155 för femtiotvå år sedan stött på något liknande fall. Då minns jag att legationens man inför oss uppträdde med samma blandning av ohövlighet och maktfullkomlighet som denna gång herr Wilde. (Det besöket bör inte förblandas med när Adam von Trott zu Solz sommaren 1944 kom till oss på Nyängsvägen 155 i Bromma och bad om hjälp att nå kontakt med OSS/Scott och Sovjetambassaden.)

Den juridiska frågan om de ekonomiska rättigheterna till Adolf Hitlers kvarlåtenskap är så vitt jag vet redan föremål för normal skriftväxling.

Jag förutsätter herr Ambassadör, att Ni skriver en ursäkt till bokförläggare Karl Hägglund och vidtar nödvändiga åtgärder mot herr Wilde.

Vad gäller den fråga vi senast diskuterade i brev; den då i Berlin bekräftade domen mot Carl von Ossietzky, har jag som Ni kanske lagt märke till under det år som gått fortsatt att driva den inom och utom landet. Jag är rätt övertygad om att det till slut blir nödvändigt för Förbundsrepubliken Tyskland som stat att som Dagens Nyheter krävt – på rättsgiltigt sätt förklara att begreppet ”treue” och föreställningen om ett ”Notstand” (i von Ossietzkyfallet den dåvarande regeringens önskan att skapa ett Luftwaffe mot Frankrike trots Versaillesfördraget) som ger Tyskland som stat rätt att ställa statsintresset över alla fördrag och lagar inte längre är en tysk statsdoktrin.

Det är i det sammanhanget jag rått bokförläggare Karl Hägglund att återutge Adolf Hitlers Mein Kampf. Med den är det lätt att visa fram den farliga kontinuiteten i den av såväl Weimartidens jurister som av Hitler och nu Bundesgericht hyllade specifikt tyska statsuppfattningen. Det är också därför jag i olika artiklar – senast i dagens nummer av Finanstidningen – använder olika citat från den utgåvan i av­sikt att tydliggöra den för Europa allvarliga tyska frågan.

Med högaktning
Jan Myrdal

1 bil. K. Hägglund. Wildes besök
Kopia till utrikesminister Margaretha af Ugglas, Utrikesdepartementet