Bayerns nya brottsanmälan

Advokatfirman Gärde & Nordlin

Åklagarmyndigheten i Stockholm
Att. Chefsåklagare Birgitta Croier
Box 70296
107 22 Stockholm

Stockholm den 10 oktober 2003

per brev och fax

Anmälan om brott
Ny olovlig publicering av Adolf Hitlers ”Mein Kampf i Sverige genom Karl-Erik Hägglund (år 2002/2003)
Brott mot upphovsrättslagen, 2 och 53 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Såsom ombud för det tyska förbundslandet Fristaten Bayern får undertecknad härmed inkomma med följande anmälan om upphovsrättsbrott.

Fristaten Bayern anses under den gällande tyska upphovsrätten som laglig innehavare och utövandeberättigad av de ideella och ekonomiska upphovsrättigheterna till Adolf Hitlers verk ”Mein Kampf”.

1992 gav den svenske förläggaren Karl-Erik Hägglund, utan att kunna härleda upphovsrätt resp. förlagsrätt från behöriga rättighetsinnehavaren, ut en svenska utgåva av Adolf Hitlers verk ”Mein Kampf” i Sverige.
Denna publicering har varit föremål för prövning i Sverige. Högsta Domstolen har i en dom den 21 december 1998 (mål nr. B 4367-97 = NJA 1998 s 838=GRUR Int. 1999 s 625) – liksom även underinstanserna Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt – fällt Karl-Erik Hägglund för brott mot upphovsrättlagen. Den fällande domen mot Karl-Erik Hägglund har vunnit laga kraft.
Talan mot Karl-Erik Hägglund i Högsta Domstolen fördes av Riksåklagaren och det tyska förbundslandet Fristaten Bayern.

Fristaten Bayern har numera fått kännedom om att det i de stater som anslutit sig till Bern-unionen fortfarande upphovsrättsligt skyddade verket ”Adolf Hitler Mein Kampt” uppenbarligen – och trots ett emotstående avgörande från Högsta Domstolen – år 2002/2003 återigen har publicerats i Sverige (i översättning av Anders Quiding resp. N.P. Sigvard Lind).

Utgivaren är enligt Fristaten Bayerns kännedom den redan tidigare på grund av upphovsrättsbrott i samband med publicering av av ”Mein Kampf” dömde Karl-Erik Hägglund.

Kar1-Erik Hägglund har genom ovannämnda upplaga på nytt och igen utan medgivande av innehavaren resp. utövningsberättigade av de ideella och ekonomiska upphovsrätterna framställt en svensk version av ”Mein kampf” och tillgängliggjort den för offentligheten. Karl-Erik Hägglund har därmed uppsåtligen begått brott mot upphovsmannens rätt resp. mot rättsinnehavarens tillkommande rätt.

Med hänsyn till att Högsta Domstolen i sin ovannämnda dom i ett enbart bevisrättsligt resonemang har noterat, att det inte skulle vara visat i målet, att det skulle tillkomma Fristaten Bayern de här relevanta ideella och ekonomiska upphovsrätterna, och att man å andra sidan dock inte har avgjort rättsfrågan, vem det skulle tillkomma de här relevanta upphovsrätterna i Sverige, är rättsfrågan om vem som innehar och får utöva dessa rättigheter i Sverige fortfarande en öppen rättsfråga.

För att ett åtal enligt 53§ upphovsrättslagen skall kunna bifallas är det dock enligt svensk rättspraxis inte en nödvändig förutsättning att det är klarlagt vem som innehar de ideella eller ekonomiska upphovsrättigheterna. Enligt svensk rättspraxis får det anses tillräckligt att det i gärningsbeskrivningen anges att någon har kränkt en annans upphovsrätt utan att det finns uppgift om vem denne andre är.

Som redan sagt har Karl-Erik Hägglund på grund av ett likadant brott (utgåva 1992) redan vid tidigare tillfälle blivit fälld, någonting som även Högsta Domstolen har fastställt. Varken tyckfrihetsintresset eller Europakonventionens bestämmelser talar emot att åtal väcks. Detta har Högsta Domstolen uttryckligen slagit fast.

Med hänsyn till att Högsta Domstolen i det ovannämnda avgörandet – i motsats till underinstanserna – har konstaterat, att det inte skulle vara visat i målet att Fristten bayern själv innehar de här relevanta rättigheterna vill fristaten uttryckligen påpeka att man från fristatens sida – i alla fall för närvarande – tar avstånd ifrån att med denna anmälan göra gällande att Fristaten Bayerns upphovsrättsliga rättspositioner har kränks genom den nya utgivningen av ”Mein Kampf”.

Att däremot Fristaten Bayerns upphovsrättsliga rättspositioner kan ha kränkts genom Karl-Erik Hägglunds nya utgivning av ”Mein Kampf” är dock inte osannolikt.

Dessutom finns risk att Tysklands anseende utomlands avsevärt tar skada, om bokcn ”Mein Kampf” under brott mot den gällande upphovs- och straffsrätten tillåts ges ut i Sverige.

Fristaten Bayern hemställer att förundersökningen inleds och att åtal väcks ang. Karl-Erik Hägglunds nya utgåva av ”Mein Kampf”. Att åtal väcks är även påkallat ”ur allmän synpunkt”.
Dessutom hemställs att anhålla Karl-Erik Hägglund att avstå egendom, trycksats, kliché, form och liknande hjälpmedel som kan användas för framställning av utgåvor av ”Mein ”Kampf” (55 § st 1 upphovsrättslagen) samt att att ovannämnda föremål tas i beslag (59 § 3 st upphovsrättslagen, 27 kap. 1 §§ RB).).

För att kunna bifalla allmänt åtal är det inte en nödvändig förutsättning att det slutligen är klarlagt vem som innehar och får utöva de ideella eller ekomomiska upphovsrättigheterna. Anledningen för den svenska lagstiftarens införande av möjligheten till allmänt åtal utan angivelse har just varit att det kan vara faktiskt eller rättsligt osäkert vem som är målsägande (NJA II 1982 s 137).

Högsta Domstolen har i sin dom den 21 december 2003 (skall vara 1998, – anm Hägglunds frölag) uttryckligen poängterat att det enligt svensk upphovsrätt får hållas för visst att upphovsrätten till Mein Kamp tillkommer någon annan är Karl-Erik Hägglund och att denna inte har någon egen rätt enligt upphovsrättslagen att ge ut boken. Dessutom framstår Karl-Erik Hägglunds agerande som straffsrättsligt upphovsbrott.

Karl-Erik Hägglunds nyutgåva av Mein Kampf står i strid med den gällande svenska straffrättsordningen och rättsordningen i övrigt.
Karl-Erik Hägglund har redan vid tidigare tillfälle på grund av samma anledning (1992-års utgåva) blivit fälld för upphovsbrott, någonting som Högsta Domstolen med laga kraft har fastställt.
Genom att ge ut boken på nytt, trots att han tidigare blivit dömd för upphovsbrott, visar Karl-Erik Hägglund att det skäligen kan befaras att han fortsätter med nya upphovsbrott av det slag som han tidigare har blivit dömt för.

Med hänsyn till ovansagda torde det nu åligga åklagarmyndigheten att ”ur allmän synpunkt” säkerställa, att Hägglunds agerande vilket står i strid mot den gällande svenska rättsordningen, nämligen ”publicering av Mein Kampf utan den ideella och ekonomiska upphovsrättens innehavares medgivande, åtalas. Högsta Domstolen har redan vid tidigare tillfälle fastställt att det utgör ett brott att utge Mein Kampf i Sverige utan rättighetsinnehavarens medgivande. Om det inte skulle väckas åtal påkallat ”ur allmän synpunkt”, skulle det straffsrättsliga förbudet att innan skyddstidens slut ge ut ”Mein Kampf” i Sverige de facto undergrävas och den enligt svensk lag förbjudna utgivningen därmed de facto legitimeras.

Åtal ”ur allmän synpunkt” är slutligen också motiverat med hänsyn till den respekt som man är skyldig förintelsens offer.

Som ombud för Fristaten Bayern får undertecknad be om att han skriftligen underrättas om anmälans vidare handläggning, om de av åklagaren vidtagna åtgärderna samt om att åtal mot de i brottet inblandade personer har väckts.

/undert./
Jur. Dr. Ansgar Firsching
Advokat & Rechtsanwalt

Bilagor:
– fullmakt
– Högsta Domstolens dom den 21 december 1998, mål nr B 4367-97 (NJA 1998 s 838)
– den nya bokutgåvans framsida (kopia)

Jan Myrdals brev
till Åklagarmyndigheten. Läs

Myrdals PM
till Åklagarmyndigheten