Justitieminster Bodström kom till Markaryd

Författaren Johan Engblom, th, var talesman när Sjöbodagruppen träffade Thomas Bodström.

Den otrygga landsbygden
 
Justitieminister Thomas Bodström besökte mot all förmodan Sjöbodagruppen i Markaryd i oktober. Men det krävdes drygt 10 000 som protesterade mot våldet på landsbygden för att få dit honom.
 
Sjöbodagruppen bildades efter morden på lantbrukarna Yngre Christensson, Sjöboda, Traryd 2003 och Rolf Nilsson från Ersbjörnamåla som mördades i januari 2004.
 
Efter en framgånsgrik namninsamling med drygt 5 000 underskrifter bad gruppen att få överlämna namnen till justitieministern i Stockholm. Det blev nobben. Senare växte antalet till drygt 10 000 och Moderata samlingspartiets ordförande Fredik Reinfeldt reste ner till Traryd och träffade gruppen.
 
Efter detta vaknade regeringen och Bodströms statssekreterare tog kontakt med Johan Engblom för att meddela att intresse fanns nu att träffa gruppen.
 
Thomas Bodström kom till kommunhuset i Markaryd den 19 oktober med sin statssekreterare och två unga kvinnliga livvakter utrustade med skottsäkra västar.
 
Han lyssnade till Eva Lilja  och hennes gripande vittnesmål om hur hennes liv rasat samman efter mordet på sambon Rolf Nilsson i Ersbjörnamåla. Den församlade skaran av lantortsbefolkning beskrev sin osäkra verklighet med frånvaron av poliser. I Markaryd är fem av sex poliser sjukskrivan och polisstationen är öppen en halvdag i veckan. Och då pratar vi om tätorten. Men dagen till ära stod överraskande två uniformarade vid insläppet.
 
På tal om att regeringen har gjort så mycket sedan det borgeliga moraset i början av 1990-talet. Thomas  Bodström:
 
– Det finns statestik som tydligt visar att brottsligheten har minskat sedan vi fick makten. Det är bara att läsa.
 
– Med statestik kan man som bekant bevisa det omöjliga. Så att hänvisa till det gör inte situationen bättre, kommentar: B Hörberg, Småbrukarna Kronoberg och fortsätter:

– Det är den verklighet som vi här ute upplever som gäller. Ingen tvekan  om att det blivit värre och grövre.
 
Sjöbodagruppens talesman Johan Engblom höll ett eget inlägg med förslag på olika lösningar. Han ställde först frågan med anledning av att bägge morden är relaterade till invandrare och asylsökande:
 
– Men vad ska vi som bor isolerade göra idag? Vi som redan är välbeställda och har vårat i stort sett på det torra vilket alltså gör oss till stödbegärliga innehavare av tillgångar. Kan vi ge upp hela vårt liv och i Kristi namn, kanske, ge bort all vår trygghet? Alla våra barns trygghet? Det strider mot all mänsklig självbevarelsedrift. Så det går ju inte.
 
För att sen ta upp förslag till lösningar:
 
– Men kan vi kanske försvara oss mot de enskilda individer som av olika orsaker är benägna att tillgripa våld för att lösa sina ekonomiska problem? Vilka rättigheter till detta har vi inom det gällande juridiska systemet? Kan vi kanske slå oss ihop och upprätta lokala alarmsystem? Något i likhet med det som pensionärer och handikappade har idag. Jag kan tänka mig att ett antal glesbyggdsgrannar upprättar ett internt larmsystem av denna typ. När man sedan ser en främmande bil komma in på gårdsplanen eller om man tycker att någon smyger omkring därute i mörkret, trycker man på en alarmknapp som larmar ett antal andra personer i närheten (kanske bara några kilometer bort) vilka sedan ringer tillbaka
 
– Om detta kan upprättas i samarbete med myndigheternas och kanske ekonomiska hjälp, så tror jag att det skulle skänka trygghet till många. Det innebär även att medborgarna bör få klart för sig vilka åtgärder de kan vidta mot folk som hotar deras liv och egendom. Såvitt jag förstår finns det en lag som ger medborgare rätt att ingripa vid allvarligare brott. Men jag vet samtidigt att nästan ingen har klart för sig vad som gäller.
 
– Kan ovan nämnda system dessutom kombineras med en decentralisering av polisen, skulle det öka dess effekt. T ex förstår jag inte varför de tre poliser som alla bor mindre än 10 km från vår by ska behöva åka hela vägen in till Växjö (5 mil bort) för att hämta en bil och sedan åka tillbaka ut i skogen för att patrullera. Dylika poliser skulle kunna erbjudas (på frivillig basis) att arbeta utifrån var de bor. Det kunde på så sätt växa fram en ny slags polis, gräsrotspoliser.
 
Thomas Bodström uppträder som ett mjukt charmtroll i sin myndighetsutövning och man ska naturligtvis inte bortse från ett äkta engagemang från justitieministern men 11 717 namn är också lika många presumtiva röster. Men hans bedöming att allt är på väg till det bättre när det gäller polismyndigheten möjlighet att skydda lantsortsbefolkningen var nog mera en fram förhoppning än verklighet. För folk i Småland som vet att det är den s k Grannsamverkan som sköter övervakningen av brottsligheten påminde ministerns beskrivning av verkligheter mer om en som gått vilse i skogen. Det blir cirklar i stället för rakt fram mot målet att lösa dagens problem.
 
Justitieministern lät överraskande meddela i slutet av träffen:
 
– Jag vill se till så att vi träffas igen om ett och ett halvt år. Då kan ni ställa mig till svars igen. Sjöbodagruppen har visat ett stort engagemang så jag tycket det är viktigt att återkomma.
 
Thomas Bodström meddelade att brottsligheten sjunkit i hela landet men att den ökat i Kronoberg. En inte alltför vågad gissning beror detta på den brottslighet som uppstått kring asylmottagningarna i länet under de senast åren. Morden på Rolf Nilsson och Yngve Christiansson var också helt relaterat till invandrare och asylsökande. Den tredje mordet på bonden Arne Salomonsson från Bråraryd vid Gislaved är ouppklarat.
 
När man nu åker omkring i Traryd och Hinneryd med omnejder i oktober 2004 påminns vi om Grannsamverkan. Det är någonting som förändrats sen den 27 juni 2004, denna vackra sommardag som bygden samlats för att minnas Yngve Christiansson och manifestera mot våldet på landsbygden. Folkets går samman för att skydda sig.
 
Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund har också sedermera besökt Sjöbodagruppen.
 
Kalle Hägglund