| Justitieminster Bodström
kom till Markaryd
Författaren Johan Engblom, th, var talesman
när Sjöbodagruppen träffade Thomas Bodström.
Den otrygga landsbygden
Justitieminister Thomas Bodström besökte mot all förmodan
Sjöbodagruppen i Markaryd i oktober. Men det krävdes drygt
10 000 som protesterade mot våldet på landsbygden för
att få dit honom.
Sjöbodagruppen bildades efter
morden på lantbrukarna Yngre Christensson, Sjöboda, Traryd
2003 och Rolf Nilsson från Ersbjörnamåla som mördades
i januari 2004.
Efter en framgånsgrik namninsamling med drygt 5 000 underskrifter
bad gruppen att få överlämna namnen till justitieministern
i Stockholm. Det blev nobben. Senare växte antalet till drygt
10 000 och Moderata samlingspartiets ordförande Fredik Reinfeldt
reste ner till Traryd och träffade gruppen.
Efter detta vaknade regeringen och Bodströms statssekreterare
tog kontakt med Johan Engblom för att meddela att intresse
fanns nu att träffa gruppen.
Thomas Bodström kom till kommunhuset i Markaryd den 19 oktober
med sin statssekreterare och två unga kvinnliga livvakter
utrustade med skottsäkra västar.
Han lyssnade till Eva Lilja och hennes gripande vittnesmål
om hur hennes liv rasat samman efter mordet på sambon Rolf
Nilsson i Ersbjörnamåla. Den församlade skaran av
lantortsbefolkning beskrev sin osäkra verklighet med frånvaron
av poliser. I Markaryd är fem av sex poliser sjukskrivan och
polisstationen är öppen en halvdag i veckan. Och då
pratar vi om tätorten. Men dagen till ära stod överraskande
två uniformarade vid insläppet.
På tal om att regeringen har gjort så mycket sedan det
borgeliga moraset i början av 1990-talet. Thomas Bodström:
– Det finns statestik som tydligt visar att brottsligheten
har minskat sedan vi fick makten. Det är bara att läsa.
– Med statestik kan man som bekant bevisa det omöjliga.
Så att hänvisa till det gör inte situationen bättre,
kommentar: B Hörberg, Småbrukarna Kronoberg och fortsätter:
– Det är den verklighet som vi här ute upplever
som gäller. Ingen tvekan om att det blivit värre
och grövre.
Sjöbodagruppens talesman Johan Engblom höll ett eget inlägg
med förslag på olika lösningar. Han ställde
först frågan med anledning av att bägge morden är
relaterade till invandrare och asylsökande:
– Men vad ska vi som bor isolerade göra idag? Vi som
redan är välbeställda och har vårat i stort
sett på det torra vilket alltså gör oss till stödbegärliga
innehavare av tillgångar. Kan vi ge upp hela vårt liv
och i Kristi namn, kanske, ge bort all vår trygghet? Alla
våra barns trygghet? Det strider mot all mänsklig självbevarelsedrift.
Så det går ju inte.
För att sen ta upp förslag till lösningar:
– Men kan vi kanske försvara oss mot de enskilda individer
som av olika orsaker är benägna att tillgripa våld
för att lösa sina ekonomiska problem? Vilka rättigheter
till detta har vi inom det gällande juridiska systemet? Kan
vi kanske slå oss ihop och upprätta lokala alarmsystem?
Något i likhet med det som pensionärer och handikappade
har idag. Jag kan tänka mig att ett antal glesbyggdsgrannar
upprättar ett internt larmsystem av denna typ. När man
sedan ser en främmande bil komma in på gårdsplanen
eller om man tycker att någon smyger omkring därute i
mörkret, trycker man på en alarmknapp som larmar ett
antal andra personer i närheten (kanske bara några kilometer
bort) vilka sedan ringer tillbaka
– Om detta kan upprättas i samarbete med myndigheternas
och kanske ekonomiska hjälp, så tror jag att det skulle
skänka trygghet till många. Det innebär även
att medborgarna bör få klart för sig vilka åtgärder
de kan vidta mot folk som hotar deras liv och egendom. Såvitt
jag förstår finns det en lag som ger medborgare rätt
att ingripa vid allvarligare brott. Men jag vet samtidigt att nästan
ingen har klart för sig vad som gäller.
– Kan ovan nämnda system dessutom kombineras med en decentralisering
av polisen, skulle det öka dess effekt. T ex förstår
jag inte varför de tre poliser som alla bor mindre än
10 km från vår by ska behöva åka hela vägen
in till Växjö (5 mil bort) för att hämta en
bil och sedan åka tillbaka ut i skogen för att patrullera.
Dylika poliser skulle kunna erbjudas (på frivillig basis)
att arbeta utifrån var de bor. Det kunde på så
sätt växa fram en ny slags polis, gräsrotspoliser.
Thomas Bodström uppträder som ett mjukt charmtroll i sin
myndighetsutövning och man ska naturligtvis inte bortse från
ett äkta engagemang från justitieministern men 11 717
namn är också lika många presumtiva röster.
Men hans bedöming att allt är på väg till det
bättre när det gäller polismyndigheten möjlighet
att skydda lantsortsbefolkningen var nog mera en fram förhoppning
än verklighet. För folk i Småland som vet att det
är den s k Grannsamverkan som sköter övervakningen
av brottsligheten påminde ministerns beskrivning av verkligheter
mer om en som gått vilse i skogen. Det blir cirklar i stället
för rakt fram mot målet att lösa dagens problem.
Justitieministern lät överraskande meddela i slutet av
träffen:
– Jag vill se till så att vi träffas igen om ett
och ett halvt år. Då kan ni ställa mig till svars
igen. Sjöbodagruppen har visat ett stort engagemang så
jag tycket det är viktigt att återkomma.
Thomas Bodström meddelade att brottsligheten sjunkit i hela
landet men att den ökat i Kronoberg. En inte alltför vågad
gissning beror detta på den brottslighet som uppstått
kring asylmottagningarna i länet under de senast åren.
Morden på Rolf Nilsson och Yngve Christiansson var också
helt relaterat till invandrare och asylsökande. Den tredje
mordet på bonden Arne Salomonsson från Bråraryd
vid Gislaved är ouppklarat.
När man nu åker omkring i Traryd och Hinneryd med omnejder
i oktober 2004 påminns vi om Grannsamverkan. Det är någonting
som förändrats sen den 27 juni 2004, denna vackra sommardag
som bygden samlats för att minnas Yngve Christiansson och manifestera
mot våldet på landsbygden. Folkets går samman
för att skydda sig.
Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund har
också sedermera besökt Sjöbodagruppen.
Kalle Hägglund
|
|